Det här är gröna buddhister

Ett buddhistiskt ställningstagande i miljödebatten

“If we continue abusing the earth this way, there is no doubt that our civilization will be destroyed”
Thich Nhat Hahn

Världen tycks snurra snabbare än någonsin. Påfrestningarna på vår jord är enorma. Djurarter utrotas, haven töms på fisk, regnskogar skövlas. Och över allt växer oron för en global uppvärmning av klimatet allt starkare, med konsekvenser vi ännu bara kan ana. Som buddhister sitter vi långt ifrån några enkla lösningar på dessa stora problem och ibland komplexa frågor. Många av oss lever mitt i samhället och har liksom andra människor svårt att se hur vi som individer eller grupp kan påverka. Men vi har också verktyg och övertygelser som vi vet kan förändra människor. Vi vet att lycka och mening inte går att köpa. Vi vet att det går att finna djup tillfredsställelse i ett enklare liv. Vi vet hur viktigt det är att utveckla medkänsla med andra levande varelser och vilka positiva effekter det kan få på världen runt om oss.

Många buddhister runt om i världen har också fått upp ögonen för miljöfrågorna. I boken ”A buddhist response to the climate emergency” (Wisdom 2009) finns bidrag från ett 20-tal framstående buddhistiska lärare och förebilder. Ecobuddhism är idag ett begrepp. Själva samlades vi, några aktiva buddhister inom Triratna-sanghan på Stockholms buddhistcenter, nyligen för att diskutera vad vi kan göra. Hur kan vi som buddhister på ett kreativt sätt medverkan i den svenska miljödebatten. Och hur kan vi få med oss andra buddhistiska rörelser som delar vår vilja att tillföra ett nytt perspektiv i diskussionen om vår och jordens framtid. Vi är än så länge bara i en inledande fas, där vi gärna vill bjuda in andra att delta med idéer och energi. Som ett första steg har vi startat denna blogg. Vi planerar även att hålla en kombinerad miljö- och meditationskurs på Stockholms buddhistcenter i höst. En annan idé är att framöver ge ut en bok inom området. Vi är öppna för tankar och förslag från alla andra intresserade av ett buddhistiskt perspektiv på miljöfrågor.

Kurs i ekobuddhism – den inre omställningen

Stockholms buddhistcenter bjuder in till kursen
Ekobuddhism – grundkurs i buddhism och meditation med fokus på miljöfrågor
Denna kurs vänder sig till alla som vill utforska omställningen till ett hållbart samhälle ur ett existentiellt perspektiv – det som ofta kallas för den inre omställningen. Vi kommer under sex träffar att lära ut grunderna i meditation och den buddhistiska läran och använda dessa för att utforska ett buddhistiskt förhållningssätt till aktuella miljöfrågor.
Kursen leds av personer inom vårt nystartade forum Gröna buddhister, varav flera har lång erfarenhet av att utöva och undervisa i meditation och buddhism.

Teman som bland annat kommer att belysas är:
•    Ekobuddhism – ett bidrag till utforskandet av inre omställning till ett hållbart samhälle.
•    Hur man utvecklar medvetenhet i och utanför meditation.
•    Buddhistisk etik – centrala principer och hur de belyser miljöfrågor.
•    Buddhismens förhållningssätt till frågorna om tillväxt, konsumtion och stress.
•    Joanna Macys ”The work that reconnects” – ett sätt att möta våra känslor inför hoten mot miljön.
•    Hur kan man förstå hotet mot klimatet utifrån buddhismens syn på verkligheten?
•    Hur kan man gå vidare och omsätta det man lärt i handling?

Tid: onsdagar 26/10 – 30/11, kl 18.00 – 21.00.
Kostnad: 1500 kr (975 kr reducerat pris).

Mera information om kursen finns på www.stockholmsbuddhistcenter.se.
Anmälan görs direkt på hemsidan.

Klimatfrågans psykologi

Vad är det som gör att människan har såsvårt att ta till sig och agera adekvat inför det hot som den globala uppvärmningen utgör för hela jordens och mänsklighetens framtid? Det är ju så outhärdligt paradoxalt att vi reagerar så långsamt, har så mycket förnekande och är så ovilliga att genomföra de förändringar som behövs – samtidigt som vi får allt flera tecken på att höjningen av jordens medeltemperatur verkar gå allt fortare.

Enligt psykologen Billy Larsson är inte människans psyke rustat för att hantera och förebygga framtida hot som den globala uppvärmningen.  Vi är oftast inte beredda att ge upp saker som ger oss bekvämligheter nu, för att undvika en katastrof för kommande generationer.  Trots allt kunskap som finns om hotet mot klimatet, menar han att människor kommer bli överraskade när det som de fått höra kan hända verkligen händer. Om vi utgår från att vårt psykes normala sätt att fungera innebär många hinder för att ta till oss hotet mot klimatet, kan det leda till en mera radikal handlingsberedskap.

Jag tyckte att det psykologiska perspektiv på klimatfrågan som Bily Larsson beskrev i en artikel i Psykologtidningen var så intressant, att jag har lagt upp hela artikeln här på vårt forum. Han berör en mental och existentiell aspekt av denna ödesfråga för miljön och mänskligheten, på ett sätt som verkligen är i linje med vad jag hoppas att vi ska utforska inom Gröna buddhister. Läs gärna artikeln och delge även dina tankar om den här på bloggen.

Aryaka 

Generositet är en revolution

Plötsligt domineras tidningar och nyhetsprogram på radio och tv av oron på världens börser. För någon som är utomstående är det svårt att ta till sig vad det egentligen handlar om. Värdet för olika företag tycks ena dagen störtdyka för att nästa dag studsa upp igen. Ingen lyckas riktigt förklara varför dessa plötsliga ryck åt ena eller andra hållet uppstår. Vad konsekvenserna blir är också svårt att förutse. Vad som tycks vara gemensamt för nyhetsrapporteringen är ett ständigt återvändande till den oro som vi vanliga människor förväntas känna kring detta. Trots att de flesta av oss inte förstår vad som händer, och i ännu mindre grad kan påverka det, förväntas det att vi engagerar oss känslomässigt.

Det finns något djupt märkligt kring hur nyhetsrapporteringen ser på människor. Hur alla fasas in i samma mall. Att vi, trots att vi har en levnadsstandard som generellt ligger långt över våra grundläggande behov, förväntas sätta vår privatekonomi i centrum av vårt mentala liv. Inte vänskap, medkänsla, förnöjsamhet, omsorg eller kreativitet – utan jaget och pengarna. Genom det ständiga repeterandet av denna bild skapar nyhetsredaktionerna en kultur där ett egocentrerat perspektiv är det normala. Sakta glider människor iväg från det som på djupet betyder något. In i den där gnagande isoleringen av att något är fel, något obehagligt som får oss att vilja fly och därför riskerar att leda oss in i en destruktiv kedja av ständigt jagande efter tillfredsställelse.

Buddhismen står för motsatsen. Istället för egot och pengarna står generositet och omsorg om andra i centrum. Generositet påminner oss om lyckan i att skapa samhörighet med andra. Akuppa skriver i boken ”Saving the earth” – ”Sharing things breaks down the barriers of our isolated consumer units”. Det är när vi delar med oss som vi bryter oss loss från våra isolerade egon och skapar kontakt med andra. För vårt förhållande till naturen och miljön runt om oss är det centralt. Vi måste återskapa de band som en gång höll oss samman och det är inte möjligt om vi inte bryter oss ur den isolering som blir följden av att hela tiden sätta sig själv i centrum.

Det handlar inte bara om att ge pengar eller materiella saker. För många människor är tid det viktigaste de kan få – att någon lyssnar på dem eller hjälper till med praktiska saker. Men i vårt samhälle där det materiella har en så central roll ska man ändå inte underskatta vikten av att ge pengar.

En buddhistisk vän till mig berättade hur han förhåller sig till att ge. Först funderade han hur mycket han var beredd att ge, sedan dubblerade han det. Det är revolutionerande eftersom det går så rakt emot hur människor förväntas vara i vår kultur. Men det är också revolutionerande i hur det spränger de murar av isolering som vi så lätt bygger upp. Akuppa skriver ”If materialism and isolation are the great oppressions of Western society, then generosity is liberation”. Möjligheten att känna nå frihet från den isolerade känslan som det materiella tänkandet leder till går genom generositet. Vill du revoltera mot den egocentrerade kulturen är det bästa du kan göra att börja ge.

Mikael Sundström

Å ena sidan…

Å ena sida finns jag.
Å andra sidan finns världen.
Å ena sida finns jag med min familj, mina vänner, mitt jobb, min lägenhet, min stuga …
Å andra sidan finns stjärnhimlen, med sina miljarder stjärnor som glittrar en kall vinternatt och alla andra nätter – och dagar.
Å andra sidan finns havet, ena stunden spegelblankt, nästa resande stormvågor.
Å andra sidan finns skogen full av liv. Det syns knappast men lyfter jag på en sten hittar jag en mängd insekter som kryllar där under. Vildsvinet har varit här, han har röjt under tallarna.
Å ena sida bygger jag min bubbla, mitt slott, min borg. Men den blir aldrig stor nog för att rymma universum.
Å ena sida vill jag, strävar jag efter mer.
Å andra sidan finns jag. Jag har redan universum för jag är en del av det.
 
Vi drivs av vår hjärna som består av två hjärnhalvor.
Vår vänstra hjärnhalva är ett fantastiskt kraftfullt verktyg som vi använder varje dag till att försöka bygga vår värld som vi vill att den ska se ut.
Höger hjärnhalva finns där också. Den är dörren till den stora världen, till universum. Vi känner att vi tillhör den. Vi anar den tillhörigheten då och då, kanske när vi tittar på en solnedgång eller när vi är i trädgården och tittar på blommorna som växer.
Medvetenhet om stunden hjälper oss att känna igen dessa ögonblick och ge dem mer plats.
Jag tror att hållbar utveckling betyder en utveckling som drivs av båda hjärnhalvorna, på ett balanserat sätt.

Serge Sochon

Att blomma ut

Att vara människa är att vara en del av livet som omger oss.

Människans drivkraft är att vilja utvecklas, vilja blomma ut. Vi är en del av livet och vi kan bara blomma ut i en miljö som sjuder av livskraft.

Livskraften är världen omkring oss: människorna, naturen, djuren, solen, vinden … Livskraften är den medkänsla vi får från andra och ger till andra. Det är den helande kraften naturen och djuren ger oss; när vi ligger på stranden och vaggas i vågornas sång, när vi promenerar i skogen, när vi är ute med hunden på kvällen…

Livskraften är en ström, ett flöde. Varje stund ger den oss nya krafter.

Ett hållbart samhälle är ett samhälle som säkerställer, försäkrar sig att livskraften aldrig sinar. I ett hållbart samhälle ger människorna kraft åt varandra. Livskraften från djur och natur främjas. Varje val ett sådant samhälle gör, tar hänsyn till allt levande idag och imorgon. Tänk om varje val vi gjorde gick ut på att förstärka livskraften hos var och en, att främja naturens livskraft.

Att blomma ut som människa är att blomma ut med andra. Det är att låta inombords livskraft komma fram och sprida sig över omgivande livskraft, förstärka den, bli ett med den.

Serge Sochon

Sanningen om vår samhörighet med naturen

Averian flickr.com

Det är inte ofta man blir på djupet berörd av ett tv-program. Men efter att ha sett senaste avsnittet av Vetenskapens värld på Svt Play skakade faktiskt jorden under mina fötter (tack Aryaka och alla andra som har tipsat om det).

Programmet handlade dels om problematiken kring vår idé om evig tillväxt. Hur är en ständig tillväxt möjlig i en värld med begränsade resurser? Svaret är att det inte går. Inte ens med stora tekniksprång som kraftigt minskar produktionens och konsumtionens miljöpåverkan är det möjligt att fortsätta på det invanda tillväxtspåret. Det är en mycket viktig debatt som tagit fart i svallvågorna från larmen om klimatfrågan, utfiskningen och minskningen av biologisk mångfald.

Det som följde var ett gripande inslag om elefanter i Sydafrika. Vissa elefanter hade till synes oförklarligt gått till angrepp och dödat noshörningar. Förklaringen låg att finna 20 år tillbaka i tiden, då dessa (då elefantungar) hade fått se sina föräldrar blivit dödade av statliga jägare i helikoptrar och själva förflyttats bort från sina familjer till andra nationalparker. Händelserna hade skapat djupa psykologiska trauman hos elefantungarna som tog utlopp i våldsamma beteenden långt senare. Vad inslaget egentligen visade var att elefanter, och därmed sannolikt alla större däggdjur, är mycket mer komplexa än vi trott. Hur människans skarpa uppdelning mellan människor och djur är något konstruerat. Att idén att djur helt styrs av sina instinkter helt enkelt inte är sann. Tvärtom har till exempel elefanter ett mycket utvecklat känsloliv, där allt tyder på att de både kan känna kärlek, sorg och andra känslor.

Om djur har medvetenhet och upplever känslor är skillnaden gentemot människan försvinnande liten. Det finns betydligt mer som förenar oss än som skiljer oss. Det finns något djupt sorgligt i detta. Inte bara i hur vi människor behandlar djuren. Men också hur många av oss har isolerat oss själva från sanningen om vår samhörighet med naturen. Det är som om vårt dåliga samvete för hur illa vi behandlar djur, skogar, hav och atmosfären har fått oss att isolera oss ännu mer. Vi har placerat oss själva på en piedestal, skärmat av oss själva från den omvärld vi är en del av och helt beroende av.

Avskärmningen gör att den moderna människan mer än någon gång tidigare famlar i känslor av ensamhet och utsatthet. Desperat försöker många människor åter komma i kontakt med den grundläggande känslan av samhörighet. Men istället för att söka sig inåt, mot vår sanna natur, vänder man sig till konsumtion. Genom statushöjande prylar, upplevelser, ljusa och fräscha hem försöker vi köpa den känsla av samhörighet som vi alla längtar efter. Resultatet tenderar att bli den motsatta. Vi glider längre och längre bort.

Det är därför till exempel frågor huruvida man ska äta kött eller inte handlar om något mer än om det är fel mot djuren. Det är fel mot djuren, men det är också fel mot oss själva. Kanske finns det undantag, jägare som i djupet känner respekt för det dödade djuret och tacksamhet för köttet som har kommit till honom eller henne och därmed reparerar de band som själva dödandet sliter sönder. Men för de flesta människor för det oss bara bort från den samhörighet vi egentligen söker.

Mikael Sundström

Tillväxtens dilemma

Ibland blir jag glad för att det fortfarande finns public service media som lever upp till sitt namn och verkligen kan gagna det allmänna intresset. Ett sådant tillfälle var när jag i kväll såg dokumentären ”Tillväxtens dilemma” på SVTs program Vetenskapens värld. Det var ett mycket faktarikt, klargörande och engagerande program som byggde mycket på bra  intervjuer med bland andra Tim Jackson (professor i hållbar utveckling som skrivit boken ”Välfärd utan tillväxt”), den svenske professon i naturresurshållning Johan Rockström och den kanadensiske miljöekonomen Peter Victor.

Hela detta program kan ses som en inspirationskälla och motivation till det sätt att se på vårt samhälle och livsstil som jag tycker att ”Grön buddhism” handlar om. Det som mest stannar kvar hos mig efter att ha sett programmet är den tydliga slutsatsen att vår förmåga att bli lyckliga helt har slutat att ha samband med ökad ekonomisk tillväxt och konsumtion. Det vi behöver göra i framtiden är i stället att ta ut produktivitetsökningar i minskad arbetstid (alltså mer fritid!), minskad konsumtion, flera välfärdstjänster och en inriktning på sökande efter mening genom att utvecklas som människor. Om vi ska kunna det behöver någon form av vision och väg för att utvecklas, vilket är precis vad buddhismen kan ge oss.

Det finns en hel del fördjupande material om ”Tillväxtens dilemma” på SVTs hemsida, inklusive hela intervjuerna som klippts ihop i programmet. Det går även att se hela programmet  på SVTPlay.

Nästa inslag om traumatiserade elefanter som oprovocerat dödar andra djur och människor är också ett starkt inlägg i diskussionen om hur människan kan samexistera med och ha medkänsla med andra levande varelser på vår jord.

Båda inslagen rekommenderas varmt!

Aryaka