Öppet möte den 25 mars – idéer och förslag

Anteckningar från Ekobuddhism-möte den 25/3 kl 19-21 i Medvetet Livs lokal i Blåsut.

Vi var elva stycken deltagare som delade idéer och tankar om på vilka olika sätt vi kan sprida kunskap och medvetenhet mot en mer resursbevarande och hållbar miljö.

Olika förslag som kom upp:

  • Eko-tema under en sanghahängs-kväll med bland annat en film ”Ocean planet” t ex. Helen frågar Peter när så skulle kunna vara möjligt.
  • Delta i 1 maj-tåget med plakat, syftandes på den inre omställningen inom oss.Padmasurya tar reda på hur det skulle kunna fungera, då vi går med utan att blanda in oss som en partipolitisk tillhörighet.
  • Regelbundna eko-möten som kan se ut på olika sätt, alltifrån en riktad aktivitet till att bara träffas.
  • Helen och Em ordnar med en anslagstavla på centret för ekobuddhistisk information. Affisch + aktuellt vad som händer.
  • Annika undersöker hur det skulle kunna organiseras med gemensamma matinköp från Biofood, genom hennes företag.
  • Hur få Bokashin – vår kompost på centret – att fungera? Mål att höja medvetenheten hur använda den. Denna diskussion behöver vi fortsätta och hitta konkreta sätt att dela information i sanghan om hur vi tar hand om vår kompost.
  • Information gavs om att några mitror i sanghan arbetar med ett tilläggsförslag för centrets och Dharmagiris miljöpolicy.
  • Vi vill gärna fortsätta med en ekobuddhistisk retreat varje höst och vår
  • Att hålla igång vår blogg och göra det möjligt för flera i forumet att skriva inlägg och dela sina tankar
  • Att utveckla den resursbank som finns på bloggen för att sprida tips och information om hur man kan leva etiskt och miljövänligt
  • Hitta former för att hålla igång dialog och samarbete mellan våra träffar – ev. använda thebuddhistcentre.com

Tack alla ni som kom och bidrog med era tankar och ert engagemang!

Vid pennan

Shridaya

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ska vi byta namn på vårt forum?

Det hör nog till att ett nystartat forum som Gröna buddhister söker sig fram efter en form och en identitet som på ett bra sätt speglar de engagerade personernas värderingar och strävan. Ett uttryck för det är att vi sedan en tid har diskuterat om just namnet ”Gröna buddhister” är det mest passande för vårt forum.

Flera personer har påpekat att namnet kan ge lite för starka associationer till Miljöpartiet de gröna, som vi ju inte har någon formell relation till. Det har därför kommit förslag på att vi ska byta namn på vårt forum till något som innehåller ordet ”ekobuddhism”, vilket är vad det buddhistiska engagemanget för miljöfrågor ofta kallas för internationellt.

Vad tycker du? Var med och påverka med din röst!  

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Grön helg på Stockholms buddhistcenter

Det har varit en grön helg på centret. I fredags den 26/11 samlades vi för alternativt fredagsmys i Gröna buddhisters regi, och såg  den inspirerande filmen Transition 2.0 som vi sedan diskuterade. Här kan du se en trailer för filmen.

Det blev många fina och viktiga samtal där både nya och gamla idéer bollades.  Något vi alla tog med oss från filmen var sanghans, gemenskapens, betydelse för omställning och förändring.

Dagen därpå samlades vi i en sådan gemenskap, då vi hade remake-fika på centret. Vi lagade och lappade, fikade och pratade, och plötsligt hade eftermiddagen blivit ett spontant planeringsmöte för Gröna buddhister, där några gamla idéer sjösattes och nya idéer formulerades. Det kommer att hända mycket inom Gröna buddhister framöver!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att förändra med metta – vänlighet

Att förändra med metta

Miljöengagemanget har löpt som en grön tråd genom hela mitt liv. Jag kände vid tidig ålder en nära samhörighet med naturen, och blev sorgsen och förfasad över hur vuxenvärlden inte tycktes värna om det gröna.

Nu är jag själv en del av vuxenvärlden. Nu vill jag värna om det gröna.

Bland annat gör jag det genom att äta vegetariskt, och även om jag försöker göra skickliga val även inom andra områden så är det vegofrågan jag diskuterar i den här texten.

För mig handlar vegofrågan dels om ickevåldsprincipen, men även om att jag faktiskt inte kan separera människa från djur från natur: jag upplever att allt är samma.

Som ung vuxen var jag oerhört arg. Jag såg hur det slösades med resurser i form av spillda djurliv och grödor som odlades för att bli djurfoder istället för människofoder. Frustrationen i att folk åt kött trots att det i runda slängar går åt 20 ggr så mycket mer grödor för att producera 1 kg djurprotein jämfört med 1 kg vegetabiliskt protein fick mig att se rött. Jag bråkade, skällde, och var ilsken.

Det ledde ingenstans, tvärtom. Om jag lyckades uppnå något med min uttalade frustration, så var det möjligen att göra mina medmänniskors avstånd till ett vegoval större än innan jag satte igång mina försök till påtryckningar.

I och med att åren gick så tonade jag ner mig. Jag tröttnade på att hela tiden vara arg, det var energikrävande men ledde ingenstans. Istället började frustrationen vändas inåt, och jag kände mig maktlös inför det faktum att jag inte hade något verktyg för att påverka människors val.

Så kom jag i kontakt med metta bhavana, denna kraftfulla meditation som förändrar mitt liv. Plötsligt insåg jag hur konflikter låser positionerna, och hur alla människor strävar efter att göra skickliga val (även om de från mitt perspektiv kanske inte alltid gör det). Bhavapriya gav mig boken Vegetarianism: A buddhist view och den bekräftade mig i min insikt. I boken för författaren Bodhipaksa fram idén att den som är arg på köttätande personer behöver arbeta upp metta. Det är med metta vi förändrar världen – inte med ilska. Så enkelt, så självklart, och så svårt att praktisera.

Boken var den lilla puff jag behövde, och jag bestämde mig för att mitt sätt att påverka andra helt enkelt får bli att försöka vara en inspiration istället. Det bästa matvalet du kan göra miljömässigt sägs vara att äta veganskt, det vill säga att utesluta allt animaliskt ur sin kost, såväl kött (fågel, fisk) som ägg och mejerier (om du inte dumpstrar, alltså tar vara på den mat som butikerna kallar för sopor och kastar trots att den inte blivit dålig). Jag var redan innan aktiv vegan, och nu kände jag att detta äntligen kanske kunde nå andra.

Sagt och gjort. Jag startade jag bloggen Vegannasol, som innehåller veganska recept och annat som är relaterat till att leva vegetariskt. Tanken med bloggen är att inspirera andra att äta miljöskickligt. Det är inte svårt för den som har kunskap, och därför vill jag dela med mig av den kunskap och den matglädje jag känner när jag gör skickliga kostval.

Dessutom har min inställning till ”köttisar” förändrats. Ofta får jag frågor om att äta veganskt. Jag försöker möta varje person som frågar med en glädje över deras nyfikenhet, och även om jag har svarat på vissa frågor hundratals gånger så försöker jag se att vägen mot miljövänliga kostval börjar någonstans, kanske med en fråga.

Jag säger nu inte att jag har lösningen på hur vi människor bör leva, eller att jag alltid lyckas möta frågan ”Hur får du i dig proteiner som vegan?” med glädje, men jag försöker. Här har Serge gett mig ett viktigt perspektiv: Vi kanske inte har rätt, vår väg kanske inte är den bästa och vi behöver vara öppna för det, men det här är det alternativ som i dagsläget verkar vara bäst. Och det viktiga är att så länge jag lyckas ha metta närvarande i min relation till mina kostval, och i relation till andra beträffande deras kostval, så upplever jag att vi kommer framåt. Tillsammans.

Och det fungerar. Flera i min omgivning äter mindre kött, och provar mina recept. Det är klart att det inte enbart beror på mig, men jag tror att det åtminstone påverkar och hjälper till. Jag vill tro det.

Självklart är det så att flera av er som praktiserat metta bhavana under längre tid har ännu djupare och mer förfinade insikter i relation till detta. Jag skriver därför den här texten med allra största ödmjukhet. Jag försöker inte säga att jag har funnit Sanningen, men för mig har insikten om vikten av metta i relation till andras (brist på) engagemang varit så stor och viktig att jag inte kan låta bli att berätta om den. Jag har inte kommit långt i min insiktspraktik, men jag upplever starkt och tydligt att jag kommer framåt, och tänkte dela med mig av några första steg. Därför önskar jag verkligen få era kommentarer på den här texten. Jag tror och hoppas att metta i relation till förändring inte bara gäller kostval, utan kan appliceras på andra val. Har ni erfarenhet av det?

Jag som skriver det här heter Anna Sol och är än så länge en novis inom gröna buddhister, men jag har grubblat över miljöfrågor, existentiella och etiska frågor så länge jag kan minnas, och aldrig lyckats separera dem. Äntligen har jag hittat ett sammanhang där de inte behöver separeras. Jag är väldigt tacksam över att ha funnit en sangha i gröna buddhister. Det här kan ses som något av en presentationstext av mig, hej!

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Närvaron – en reflektion

Närvaron

Föreställ dig att du är en närvaro. Bara det, inte mer, inte mindre.

En närvaro som bara finns här, nu, bland dem andra närvaro.

En närvaro som påverkas av dem andra närvaro lika mycket som den påverkar de.

Tillsammans bilder ni en närvaro.

En närvaro som återskapas i varje ögonblick.

Föreställ dig att du är en närvaro som stor på tre ben: kärlekens- / hatetsben, visdomens- / okunnighetensben, generositetens- / girighetensben

Lyssna på din närvaro.

Lyssna på hur den påverkas av de andra.

Lyssna på hur den påverkar de andra.

Lyssna på den närvaro du bildar med de andra.

På vilket ben står ni just nu?

I nästa ögonblick, vart skulle ni vilja lyfta benet?

Vart vill gå benet?

Framåt?

Bakåt?

/ Serge Sochon, 4 september 2012

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Vår första ekobuddhistiska retreat!

Förra helgen 14 – 16 september 2012 höll vi vår första ekobuddhistiska retreat på Dharmagiri retreatcenter utanför Sala. Vi var 13 personer som alla kom med ett starkt engagemang för miljö och natur och en vilja att låta detta inspirera vår buddhistiska praktik.

Vi mediterade i naturen hela tiden, även på morgnarna när det var ca 6 grader ”varmt”. Vi utforskade hur vi kan stärka vår känsla av samhörighet med naturen, vår medkänsla med allt som lever och vår insikt i hur vi själv är en del ett större sammanhang. Vi gjorde övningar inspirerade av Joanna Macy och prövade olika former av reflektion och dialog för att dela våra personliga erfarenheter och tankar om den inre och yttre omställningen. Vi diskuterade också hur vi kan gradvis höja miljömedvetenheten inom vår egen gemenskap Triratna och göra allt fler etiska val när vi utformar både centret i Stockholm och Dharmagiri.

Tack alla ni som deltog och bidrog till att göra det till en fin och minnesvärd helg!

Här kan du se några av de bilder som Anna Sol Lindqvist tog på retreaten:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Den inre pulsen

Här om dagen läste jag ett vackert citat av George Leonard:

“At the heart of each of us, whatever our imperfections, there exists a silent pulse of perfect rhythm, a complex of wave-forms and resonances, which is absolutely individual and unique, and yet which connects us to everything in the universe.”

Det tilltalade mig med en gång. För att det är fullt av hopp. Oavsett vem man är finns det något vackert djupt inne i var och en som slår, vibrerar. Och detta vill komma i kontakt med det vackra hos de andra.
Men vad är denna inre puls? Var finns den? Hur kommer jag i kontakt med den?

Lite logiskt resonemang först. Om det handlar om en sorts puls, då är det något som kommer och går. Det är då lika omöjligt att fånga den som att vilja fånga en våg på havet. Däremot kan man kanske känna igen den när den visar sig, innan den försvinner igen.

Och hur känner jag igen den då? Kanske är det vad jag känner en vacker dag när jag promenerar, när tankarna har lugnat ner sig och jag går med alla sinnen fullt öppnade och känner dofterna, hör fåglarna, ser utan att tycka eller döma. När jag möter en okänd på min promenad, växlar några vänliga ord och känner en gemenskap. När jag lyssnar på en vacker sång. När jag känner mig upprymd ända upp i bröstkorgen, i hjärtat. Kanske är det när jag känner kontakt med det andra. Kanske är det att känna samhörighet på hjärtats villkor!

För att min inre puls ska komma fram behöver den möta det andra: människor, musiken, naturen… Därför ska vi vara rädda om det andra. När vi bryr oss om det andra kommer det vackra inom oss fram. Vi finns.
När hör du din inre puls?

Serge Sochon

PS! Enligt dagens fysik, skulle de minsta beståndsdelarna vara strängar som vibrerar – se ”strängteori”.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar